Människor har i alla tider format saker som skålar, figurer eller annat de behövt i lera. Leran har man hittat i naturen. Man har utvecklat olika tekniker och verktyg för att behandla den, få den hållbar, vattentät, vacker, praktisk etc. Som material talar leran till alla våra sinnen och bjuder på oändligt många möjligheter.
I Nationalmuseums Ateljé är lera ett av basmaterialen. Besökare i alla åldrar kan först låta sig inspireras av skulptur och konsthantverk i museets samlingar för att sedan gå loss på leran i Ateljén. Lika mycket som vi knådar leran knådar vi vår kreativitet. Vi kan se leran som ett material att tänka och skissa snabbt i likaväl som vi kan arbeta med den i långsamma och meditativa processer.
För en del kan det räcka med blotta känslan av att hålla och klämma leran lite i handen. Andra har en tydlig bild av vad de vill göra. Många får idéer under arbetets gång utan färdig plan från start.
I museibutiken finns en typ av lera som kallas lufttorkande. Den är lätt att använda och behöver inte brännas i ugn. Torktiden är ca 24 timmar i rumstemperatur (för tjockare föremål krävs minst dubbel torktid) När den är torr går den att måla med till exempel akrylfärg.
Tips på verktyg:
- Bästa verktyget är händer och fingrar.
- Miretter för att skapa mönster eller urholka lerföremål med. Det kan också funka med en vanlig potatisskalare.
- Modelleringspinnar i trä. Andra alternativ: smörkniv, pennskaft och liknande.
- Lerskärare. En bit ståltråd kan duga.
- Kavel.
- Skrapa, en deg-plåtskrapa fungerar bra.
- Underlägg, gärna en skärbräda som går att snurra på.
- Spik eller tjock nål att rista med.
- Vitlökspress, gafflar och annat från bestick-lådan att göra mönster med.
- ”Slickers”, ett ler-lim som ser ut som geggamojja och som är lätt att göra av lera och vatten.
Tips på tekniker:
Börja med en bit lera. Tag bara en liten bit i taget som du använder, och tänk på att försluta förpackningen noggrant, annars torkar den. Knåda leran i handen och mot underlaget som du knådar en deg. Lufttorkande lera mår bra av att man tillsätter lite vatten så att den blir mjukare under knådandet.
RINGLING
Vid ringling byggs föremålet upp av lerkorvar. Man kan ringla både bruksföremål och skulpturer. Du börjar med en kavlad cirkelformad lerbotten och fäster korvarna på varandra, en efter en, runt längs kanten.
KAVLING
Kavla ut den knådade lerklumpen och vänd den då och då så att kavlingen blir jämn och fin och att leran inte fastnar på underlaget. Vill du dekorera ytan kan du göra avtryck med tillexempel löv eller virkade dukar. Genom att lägga dem på leran och kavla lätt över dem pressar du ned deras mönster i ytan. Sedan kan du skära till de ytterkanter du vill ha. Du kan också kavla en platta som du rullar till ett rör och fäster vid en bottenplatta. Sätter du ett öra på (hänkel) har du en mugg med handtag.
TUMNING
Börja med en rund lerklump. Tryck en grop med tummen i lerklumpen. Vrid runt den i handen medan du tummar ner till botten. Fortsätt vrida medan du utvidgar botten till den form och storlek du vill ha. Se upp så att botten inte blir för tunn.
Sedan är det dags att tumma upp väggarna. Det viktigaste i början är att hålla koll på formen och tjockleken.
När leran är nästan läderhård är det är dags att jämna till ytan på leran. Det kan göras med ngt platt eller handflatan. Sedan kan man dekorera sin kruka genom att rista in mönster eller sätta på redan kavlad eller rullad lera i olika former. För att fästa dekor krävs lerklistret ”slickers” och att bearbeta skarvar med t ex en modelleringspinne.
Väljer man att skulptera figurer och former i lera kan det vara bra att tänka på att fästa lerdetaljer som armar, ben och svansar med slickers men rugga upp fästytorna lite först så att de riktigt fäster in i varandra. Ett annat sätt kan vara att dra ut detaljer som näsor eller ben från den lerklumpen för att slippa de sköra fogarna.
Förslag på tema för lerfigurer:
- Varför inte låta en helt ny djurart födas?
- Självporträtt i helfigur sysslandes med det man gillar mest som fotboll, gaming, måleri eller fiske…
- Superhjälte med superkrafter.
- Monster.
Text:
Maja Witt
Nationalmuseum
Bild:
Amanda Wendelius Nyström
Nationalmuseum