Under den senare delen av 1700-talet lyste italienska konstnärer med sin frånvaro i Sverige. Det hindrade dock inte svenska konstnärer från att gärna resa söderut, framför allt till Rom. Ett av de största namnen som gav sig av till staden var skulptören Johan Tobias Sergel, som i stället för att slå sig till rätta med sin redan framgångsrika karriär som konstnär bestämde sig för att fortsätta utvecklas i yrkesrollen och börja studera på nytt. Det modiga beslutet resulterade i att han reste till Rom i augusti 1767 och bröt med den franska dekorativa skulpturkonsten han var skolad i och den konst han själv var en produkt av.
Totalt kom Sergel att tillbringa 11 år i staden där han mötte en krets likasinnade jämnåriga kamrater. Yngre konstnärer från olika länder som sökt sig till Italien för att studera antiken, naturen och det italienska klimatets inflytande på kropp och själ. Genom Sergels ögon och skickliga händer fick antiken mening på nytt där konstnärens fascination för erotiska motiv i konsten kom att prägla hans stil till det mer sensuella och det håra studerandet, umgänget med likasinnade och konstnärens starka uttrycksvilja resulterade i ett personligt, egensinnigt formspråk.
Vid sidan om fascinationen för erotiska motiv väckte Sergel intresse för de homeriska hjälteskildringarna under sina år i Rom. Något som syns bland annat i hans skulpturer Diomedes, Venus och Mars, och Amor och Psyche. Till den vackra skulpturen Diomedes hämtade Sergel inte bara inspiration från hjälteberättelsen utan även i en romersk fäktlokal där han studerade männens uttryck, och rörelser. Resultatet är tilltalande, där skulpturen är gestaltad på ett nästan måleriskt sätt. Skulpturens tyngd vilar på det vänstra bakbenet, och hjälten framställs med en sensuell kropp i spänningsfylld rörelse och ett uttryck som andas både vilja, och stolthet.
Vykort med skulpturen Diomedes från Nationalmuseums samlingar
Skulpturen Diomedes är idag ett populärt verk att besöka på övre plan i Nationalmuseum. Skulpturen skildrar en berättelse ur Homeros Illiaden där den grekiske hjälten Diomedes har framställts i det mest dramatiska ögonblicket. Diomedes har upptäcks medan han för bort en skulptur av gudinnan Athena från fienden som kom att avgöra Trojas öde. Sergel har verkligen fångat det dramatiska i skulpturen, som här står redo att försvara sin trofé.
Sensualiteten i Sergels konst har inte bara lämnat spår i hans fantastiska skulpturer, tydligast syns det i hans mer privata teckningar. Framför allt i hans brevväxlingar med en av hans närmaste vänner, den frispråkiga greven och tecknaren Carl August Ehrensvärd. De båda lärde känna varandra under en tid då en ny typ av modern människa började utvecklas i Sverige. Inspiration från tidens författare och tänkare syntes i konsten som mer öppet vågade kritisera både kyrka och stat och bryta mot tidigare värderingar, sexuella tabun och bibelns ord som präglat 1600-talet.
Ehrensvärd och Sergel hade lärt känna varandra redan under 1760-talet men det var först efter Sergels hemkomst från Rom och konstnärens fru hastigt avlidit som vänskapen kom att intensifieras. Sorgen efter att ha förlorat sin hustru resulterade i en förkrossad Sergel som isolerade sig i sin ateljé vid Hötorget med fördragna fönster under ett halvt år. Hans olust att träffa människor fick honom att mer intensivt lägga ner tid på sina brev.
De båda männens vänskap och brevväxlingar pågick under många år, där de konverserade genom erotiska och humoristiska teckningar och ord som delade personliga erfarenheter och privata tankar. Så pass privata att Ehrensvärd ofta brände Sergels meddelanden för att inte avslöja de hemligheter dem utväxlade om sitt privatliv. Lyckligtvis klippte han ut och bevarade teckningarna som idag finns i Nationalmuseums samlingar medan resten av innehållet hamnade i brasan. Ehrensvärd tackade ofta Sergel för teckningarna genom att rita av dem i sina egna brev med kvicka kommentarer.
Ett exempel som blivit en av Sergels mest uppmärksammade teckningar under senare tid är Hetsigt kärlekspar som med snabba rörelser tecknats ner i brunt bläck.
Poster med Sergels teckning Hetsigt kärlekspar
När de båda vännerna sågs i sällskap av varandra ägnade Ehrensvärd och Sergel sig gärna åt att teckna långt in på småtimmarna där de delade idéer och intima kärleksstunder som kreativt och hämningslöst kunde flöda ut på pappret. Ofta med inspiration från både Greklands och romarnas gudar, gudinnor och hjältar som Sergel fattat tycke för under sin tid i Rom men även mer religionskritiska teckningar med präster och kristendomens helgon i erotiska miljöer.
Efter Sergels död förvärvade svenska staten snabbt mycket av hans skulptursamling men det skulle ta mer än 50 år innan hans teckningar började uppskattas för sitt konstnärliga värde, mer än de pornografiska motiv med komiska effekter som avbildats.
Det kan tyckas märkligt att Sergels tekniskt skickliga och sensuella konst inte uppmärksammats mer internationellt. Förklaringen ligger mycket i att hans kvarlåtenskap i stort sett fått stanna i Sverige med det statliga förvärvet efter hans död. Hans skulpturer uppfattas ofta som fulla av liv och kraft och även om de var högsta mode under Sergels levnadstid är dem lätta att uppskatta och imponeras av än idag.
Vill du veta mer om Sergel som person, hans resa till Rom och imponerande konstnärskap rekommenderar vi boken Sergel & hans romerska krets.
Text:
Amanda Wendelius Nyström
Nationalmuseum