I Nationalmuseums samlingar finns idag många populära verk i olika material och tekniker av kvinnliga konstnärer. De flesta är från 1800-talet då det för tiden fanns ett stort antal kvinnor i Sverige, de flesta hade borgerlig bakgrund som hade möjlighet att studera och arbeta som konstnärer. Flera av målningarna är idag några av Nationalmuseums populäraste verk att besöka i museet, med våra posters kan du även njuta av dem i ditt eget hem.
Vi tittar lite närmare på fem av shopens postermotiv och kvinnorna bakom målningarna.
Anna Boberg | Norrsken
Anna Boberg (1864–1935) var det näst yngsta barnet i den stora familjen Sholander. Tidigt verkade hon visa intresse för att studera och flyttade till Paris där hon läste både franska och måleri vid Académie Julien. Det var även här hon kom att träffa sin blivande make, arkitekten Ferdinand Boberg. Anna Boberg var en mångsidig och produktiv konstnär som skapade föremål i både textil, keramik och glas, men mest uppmärksammad är hon för sitt färgstarka landskapsmåleri.
Det var sommaren 1901 som Anna Boberg för första gången resten till Lofoten i Norge, något som kom att bli en avgörande vändpunkt i hennes karriär. Den imponerande naturen med sina vackra fjäll, midnattssol och norrsken gjorde ett stort intryck på henne och blev en central plats i hennes måleri. Hon återvände till platsen ett trettiotal gånger under årets olika årstider för att måla landskapet och fånga ljuset under dygnets olika timmar, gärna ensam -även på vintern. Anna Boberg var en otroligt produktiv konstnär, bara i Nationalmuseums samlingar finns runt 200 av hennes studier och målningar i både olja och akvarell.
Landskapsmålningarna från Norge fick dock en del negativ kritik hemma i Sverige, medan hon gjorde succé i USA, Frankrike och Storbritannien där hennes förmåga att skildra samma motiv under olika årstider tidigt jämfördes med Claude Monets studier av Näckrosor. Idag är hon en hyllad konstnär även hemma i Sverige som börjar få lite mer plats i den svenska konsthistorieskrivningen. Hennes fantastiska målning Norrsken är ett populärt verk att besöka i museets samlingar.
Berthe Morisot (1841– 1895) var en fransk konstnär som tillhörde gruppen impressionsterna. Redan tidigt började hon och systern Edna teckna tillsammans och medan systern valde andra vägar i livet blev konstnärskapet Morisots karriär. Hon studerade på École des Beaux-Arts i Paris och sedan under den franska konstnären Camille Corot. Morisots måleri har ofta beskrivits som feminin, och med tiden har hon blivit hyllad av kritiker som en stor essens av impressionismen, där hon tillhörde kärngruppen.
Hennes teknik bygger mycket på att färg får mer fokus än form och målades med skissartade och snabba penseldrag. Sen impressionisternas första utställning 1874 har hon tillhört kärngruppen och på gruppens utställning 1880 visade hon tolv av verken, en av målningarna var I Boulognersskogen som idag ägs av Nationalmuseum.
Berthe Morisots val av motiv betonar ofta närheten och relationer kvinnor emellan, där även deras sociala begränsningar kan ses i målningarna. Borgerliga kvinnor skulle under hennes levnadstid helst spendera sin tid i hemmets privata rum, något hon själv även var begränsad till även om hon konstnärligt likställdes de manliga kollegorna och vännerna i impressionistgruppen. Kvinnorna i Morisots målningar är därför ofta från hennes egen borgerliga närhet, hon hade inte samma tillgång till kvinnor i andra sfärer som sina manliga kollegor som målade kvinnor på teatrar, i nöjeslokaler och bordeller. Av sin samtid förknippades hon starkt med gruppen hon tillhörde och de manliga kollegorna, medan hon idag är hyllad för sitt måleri och imponerande teknik framför de män hon hade i sin konstnärskrets.
Bertha Wegmann | Jeanna Bauck
Bertha Wegmann (1847–1926) var en dansk/schweizisk konstnär som visade intresse för att teckna redan under barndomen och som 19åring började hon få konstnärlig skolning av tidens danska konstnärer. Under 1880-talet flyttade hon som många andra konstnärer till Paris där hon kom att bo tillsammans med vännen och konstnärskollegan Jeanna Bauck. Som många kvinnor under 1800-talet kunde de båda konstnärerna inte röra sig lika fritt i staden på samma sätt som männen och arbeta utomhus, ateljén blev därför både deras hem och arbetsplats. Wegmann och Bauck målade gärna av varandra i sina yrkesroller som konstnärer och 1881 ställde Wegmann ut sitt porträtt av Jeanna Bauck på parissalongen där det prisbelönades, något som innebar Wegmanns stora genombrott som porträttmålare.
Wegmann var en skicklig porträttmålare, inte bara för sin teknik utan även hennes förmåga att fånga den avbildades personlighet. I hennes porträtt av Jeanna Bauck är hon framställd på ett för tiden okonventionellt sätt där hon sitter på ett bord i deras gemensamma ateljé och möter betraktarens blick med både närvaro och integritet. Porträttet har hyllats för Wegmanns förmåga att kombinera ”Den nya kvinnan” och hennes självständighet med den borgerliga kvinnans elegans. I handen håller Bauck en bok som visar på hennes intellekt och bredvid sig i ateljéfönstret syns penslar, målartrasor och paletter som visar på hennes yrkesroll som konstnär.
Efter sina år i Paris flyttade Bertha Wegmann tillbaka till Köpenhamn där hon aktivt arbetade för att de kvinnliga unga konstnärerna i Danmark skulle få tillgång till undervisning på Konstakademin. År efter hennes död upprättades en stiftelse i hennes namn för att främja unga kvinnliga konstnärer.
Hanna Pauli | Frukostdags
Hanna Pauli (1864–1940) var en svensk konstnär som tidigt upptäckte sin talang och idag finns representerad vid flera av Sveriges största konstmuseum. Redan som 12-åring började hon studera för August Malmström som vid denna tid var professor vid Konstakademin i Stockholm, där även flera andra kvinnliga konstnärer som exempelvis Karin Larsson och Eva Bonnier studerat. Konstakademin var fortfarande en plats för tiden där svenska kvinnliga konstnärer var privilegierade att få befinna sig på, eftersom de flesta andra europeiska konstakademier fortfarande var stängda för kvinnor. Redan 1885 tilldelades hon i samband med Konstakademiens 150-årsjubileum hertiglig medalj försitt grupporträtt Vid lampan. Samma år reste hon till Paris där hon fortsatte studierna vid Acadé-mie Colarossi. Under Paristiden ägnade hon sig huvudsakligen åt porträtt och friluftsmåleri.
Hennes målning Frukostdags med sina vackra ljusreflexer över det dukade bordet blev kraftigt kritiserat i Sverige. Kritiken rörde bland annat att hennes teknik var för modern och slarvig. En av kritikerna påtalade att ljusfläckarna på duken antogs vara konstnären som torkat av sina penslar eller såg ut att föreställa nedkladdad sylt och grädde. Frukostdags blev dock en viktig målning för Paulis genombrott på den internationella konstscenen. Idag är målningen en av Nationalmuseums mest älskade och besöks av flera hundra besökare dagligen som drömmer sig bort till en sommarfrukost under trädkronorna.
Harriet Backer | Blå Interiör
Harriet Backer (1845– 1932) förknippas främst med sina vackra målningar av interiörer, där ljuset och starka färger får ta plats. Den norska konstnären spenderade över 15 år av sitt liv bosatt utomlands, först i München och senare i Paris där hon flitigt använde städernas utbildningsmöjligheter på museum och gallerier. Hennes talang upptäcktes tidigt på Madame Trélat de Lavignes konstskola, där hon imponerade på lärarna. När skolan blev för dyr för att hon skulle kunna fortsätta sina konstnärliga studier erbjöds hon en friplats av ägaren, med gratis studier de kommande åren. Backers nätverk med tidens konstnärer var stort och gick över landsgränser, och i hemlandet Norge umgicks hon under hela sin karriär med landets kulturpersonligheter.
Målningen Blå Interiör från 1883 är idag en av Backers mest kända och ambitiösa verk där inte bara motivet utan även målningens titel uppmärksammar betraktaren på hennes intresse för färg. När målningen visades för första gången på en utställning i Köpenhamn väckte den stor uppmärksamhet och positiv kritik där en av konstkritikerna beskrev den som "varje atom är färg". Backers stora intresse för rum, ljusspeglingar, färg och måleriska effekter syns tydligt i målningen som målades i en lägenhet som tillhörde en norsk bekant med kollegan Astra Nørregaard som modell. Harriet Backers måleri har ibland blivit kritiserat för avsaknad av narrativ, men kanske är det hennes förmåga att fånga atmosfären, och skapa stämning som är kärnan i hennes berättande.
Vill du fördjupa dig mer i den kvinnliga konstnärsrollen rekommenderar vi boken Transformativa möten-Nationalmuseum i ett feministiskt perspektiv av Margareta Gynning.
Text:
Nationalmuseum Shop