På 1800-talet var konstnärsrollen manligt präglad och möjligheten för en kvinna att ens kunna bli konstnär var svår. Det fanns vissa förväntningar på hur man skulle bete sig som kvinna på denna tid. Inte nog med att hon skulle ta hand om hushållet skulle hon också vara elegant och anständig, gärna också tystlåten och tillbakadragen, något som inte passade speciellt bra ihop med idén om den bohemiska 1800-tals konstnären. Efter en tid av radikala samhällsförändringar och strävan efter jämställdhet kom dock flera nordiska kvinnliga konstnärer att ta större utrymme på slutet av 1800-talet.
En av de kvinnliga konstnärerna som fått en betydande roll i denna förändring är konstnären Hanna Pauli (1864-1940). Hon var en färgstark konstnär som tidigt upptäckte sin konstnärliga förmåga. Redan som 12-åring började hon studera för August Malmström som vid denna tid var professor vid konstakademin i Stockholm, här har även flera andra kända kvinnliga konstnärer som Karin Larsson och Eva Bonnier studerat. Under åren 1881 till 1885 studerade hon även vid Konstakademin, en plats där svenska kvinnliga konstnärer blev privilegierade att få befinna sig på eftersom de flesta andra europeiska konstakademier var stängda för kvinnor.
Likt många andra kvinnor under denna tid har Hanna Paulis verk också blivit ifrågasatta och kritiserade. Bland annat framstår porträttet av konstnärskollegan Venny Soldan som banbrytande för sin tid. Soldan fångas på bild mitt i en konstnärlig process i en avskalad miljö där hon sitter på ett smutsigt golv med en klump lera i handen- en ställning som för en borglig kvinna kan tänkas vara både ovanlig och kanske också opassande på den tiden.
I Nationalmuseums samlingar finns det älskade verket Frukostdags. Hanna Pauli målade Frukostdags år 1887 efter att ha studerat i Paris och just lyckats ställa ut sitt porträtt av Venny Soldan på Parissalongen, den årliga utställningen i Paris som skulle visa den senaste samtidskonsten. Frukostdags är en ögonblicksbild, en avbildad morgonstund där solens mjuka ljus strilar in genom lövverket på ett träd för att sedan landa på det runda bordet där en frukost står vackert uppdukad redo att ätas. Verket kom att bli en viktig del i Hanna Paulis internationella genombrott eftersom det bland annat ställdes ut på världsutställningen i Paris 1889.
Även Frukostdags har blivit kritiserad. Kritiken rör bland annat att hennes teknik var för modern och slarvig. Ljusfläckarna på duken antogs vara konstnären som torkat av sina penslar eller såg ut att föreställa nedkladdad sylt och grädde. Det kan idag kanske vara lite svårt att förstå att bilden kan uppfattas som kladdig och slarvig, med tanke på att det som ansågs vara banbrytande och ovanligt på slutet av 1800-talet i Sverige är något vi idag är mer vana vid. På Nationalmuseum är Frukostdags älskad och besöks av flera hundra besökare dagligen som avundas den och drömmer sig bort till en sommarfrukost under trädkronorna.
Vill du fördjupa dig mer i kvinnliga konstnärer och konstnärsrollen rekommenderar vi boken Transformativa möten.
Text:
Jennifer Kekkonen
Nationalmuseum