Wilhelm Kåges lekfulla Drakvalpar

Wilhlem Kåges drakvalpar i glaserat stengods är som söta, lekfulla husdjur, valpiga och inställsamma. Det sägs att Kåge inspirerades av familjens egna hundar. Tidigare var de svårfunna samlarföremål, men blir nu tillgängliga i en begränsad nyproduktion i Nationalmuseums butik.

Wilhelm Kåge (1889–1960) är en av Sveriges mest ansedda keramiker. Han var knuten till Gustavsbergs porslinsfabrik mellan 1917 och 1960 och under sina många år som konstnärlig ledare moderniserade han det konstnärliga uttrycket inom porslin och keramik. Hans serviser och konstgods har en självklar plats i det svenska folkhemmet och är fortfarande levande i vår samtid. För många svenskar väcker de nostalgiska känslor av barndom och trygghet, knutna till bruksföremål som exempelvis serien Pyro med den välkända blomsterdekorationen. Pyro var Gustavsbergs första ugnssäkra servis och blev därför både hållbar, omtyckt och flitigt använd. Kåge var även internationellt erkänd, utsedd av tidningen New York Times 1958 till en av världens tre främsta keramiker, tillsammans med japanen Shōji Hamada och britten Bernard Leach.

Tillsammans med Stig Lindberg initierade Wilhelm Kåge Gustavsbergs studio (senare omdöpt till Studio Handen) som en fri kreativ plats för konstnärerna vid fabriken. Studion öppnade 1942 och blev avgörande för kreativiteten och utvecklingen i Gustavsberg. 

Wilhelm Kåge. Foto: Hilding Ohlson

Asiatiska influenser

Kinesisk keramik har länge varit en förebild för västvärlden. Först över tusen år efter kineserna lyckades Johann Friedrich Böttger framställa äkta fältspatporslin som kunde börja produceras i Europa.

Wilhelm Kåge fann till en början inspiration i det svenska 1700-talets fajanser, vilka i sin tur efterliknade klassiskt kinesiskt porslin. Som ung vid Valands konstskola i Göteborg fördjupade han sig i böcker om asiatisk konst, och spår av kinesisk påverkan syns redan i hans tidiga affischkonst. Under 1920-talets bildningsresor köpte han föremål, keramik och masker, och med växande intresse började han bygga upp en egen samling.

Redan på 1910-talet riktade samlarkretsar i Stockholm blicken mot kinesisk keramik. En mängd föremål importerades, och intresset utvecklades under 1920-talet till en slags Kinakult. Många av dessa föremål kom senare att ingå i Östasiatiska museets samlingar. När Japan öppnade sig mot omvärlden under 1800-talet spreds landets varor och kultur alltmer. Japanskt stengods blev en uppmärksammad nyhet på världsutställningar i väst och betraktades av en generation keramiker som en egen konstform – eldens konst.

I visionen om hantverksmässigt stengods ryms idéer om förening av bruksföremål och utsmyckning. Tanken om skönhet tillgänglig för alla och vikten av vackra vardagsföremål, delvis hämtad från Arts and Crafts-rörelsen, ligger nära den japanska Mingei-rörelsen. Mingei grundades på 1920-talet av filosofen Sōetsu Yanagi tillsammans med krukmakarna Shōji Hamada och Kanjirō Kawai. Rörelsen hyllar skönheten i handgjorda vardagsföremål, skapade av anonyma hantverkare, som en motreaktion mot industrialisering och västerländsk massproduktion.

Wilhelm Kåge hade hög konstnärlig integritet och var som konstnärlig chef på Gustavsberg under flera decennier en central gestalt inom svensk keramisk konstindustri. Det asiatiska formspråket tilltalade honom, och han gjorde studieresor till Japan där han lärde känna Shōji Hamada, som han bodde hos under sitt besök 1956. Redan 1952 hade Hamada och Yanagi besökt Stockholm och Gustavsbergs fabriker. Delegationen köpte då föremål ur Farsta-serien till folkhantverksmuseet i Tokyo.

Kåges så kallade Farsta-gods är ett tydligt exempel på inspiration från asiatisk keramik, med kraftfulla former som antyder påverkan från kinesiska bronsföremål från Shang-dynastin. Även i metoder för användning av glasyr och i formdetaljer kan man spåra intryck från olika asiatiska traditioner. Men det är kanske i drakvalparna och de storskaliga drakfiskarna som den kinesiska influensen hos Kåge blir som mest uppenbar för gemene man. Ett formspråk hämtat från klassiska asiatiska drakskulpturer och så kallade takryttare från Mingdynastin får genom Kåges personliga konstnärskap nya och unika uttryck.

Relationen mellan Kåge och Hamada skildras ingående i utställningen Wilhelm Kåge & Shōji Hamada - Keramik över gränser som visas på Nationalmuseum 23 april 2026 – 10 januari 2027.

Utställningskatalog Wilhelm Kåge & Shōji Hamada - Keramik över gränser

Kåges drakvalpar

Wilhelm Kåge älskade sina hundar. Hans första hund var schäfern Lady. Senare skaffade han de tre mopserna Pushy, Lorri och Othello. Han modellerade de lekande valparna och fångade deras poser. Inspirerad av klassiska asiatiska drakar förenade han dessa uttryck med sina hundars lekfullhet och skapade unika gestalter.

Drakvalparna är ett fascinerande exempel på Kåges livslånga inspiration från asiatiskt konsthantverk, som han i detta fall parat med sitt eget vardagsliv. En hel familj av karaktärsfulla och originella drakar producerades under en kort period i början av 1940-talet. De visade sig dock vara svåra att tillverka, vilket begränsade produktionen och gör dem till mycket eftertraktade samlarföremål i dag. Ett antal av dem finns representerade i Nationalmuseums samlingar.

Drakvalpar i nyproduktion

Modern Art Stockholm presenterar nu stolt en licensierad, begränsad nylansering av Wilhelm Kåges drakvalpar. De produceras återigen i Gustavsberg och samarbetet med Francesco Nicolosi, som har lång erfarenhet av keramisk produktion, garanterar hantverkets kvalitet. Drakarna representerar en återintroduktion av konstnärlig stengodsproduktion på Gustavsbergs fabrik, och projektet syftar till att hålla den skandinaviska hantverkstraditionen vid liv i Gustavsberg.

Drakfamiljen har fått individuella namn efter Kåges älskade hundar och andra viktiga släktnamn, alla valda av familjen Kåge. Den som står på bakbenen och viftar på en tass heter Inez och sägs ha varit Kåges dotters favorit. Den som står på bakbenen och viftar med båda tassarna heter Pushi. Den som biter sig i svansen heter Elise, och drakmamman heter Gabriella. Drakvalpserien består av tre olika figurer, och varje figur finns i tre olika glasyrer.