Helmer Osslund (1866–1938) var en svensk konstnär, målare och keramiker. Hans konst kännetecknas ofta av starka färger och stämningsfulla landskap med vackra trädkronor, bergstoppar och sjöar från trakterna han växte upp i, något som gjort honom känd som ”de norrländska landskapens målare.”
Helmer Osslund (tidigare Åslund) föddes 1866 i Tuna i Medelpad och startade sin konstnärliga karriär som dekoratör på Gustavsbergs Porslinsfabrik 1889 där han ritade dekorationer till serviser, urnor och fat i nyrokoko eller jugendstil. Fabriken såg stor potential i hans skapande och skickade honom bland annat på en resa till Paris för att studera den stora trenden för tiden - Japonism. Även om Osslunds dekorationer blev populära på Gustavsberg blev hans karriär vid porslinsfabriken kortvarig. 1893 tog hans längtan efter att skapa mer fritt över och han upp sig för att ägna sig med motivationen att han ”inte ville ägna sig åt efterapningar för att tillfredsställa kunder.”
Konstnären Helmer Osslund målar ute i naturen.
Även om karriären vid Gustavsbergs Porslinsfabrik blev kort hade Osslund fått med sig både erfarenhet och en annan viktig lärdom från tiden där. Studieresan till Paris hade gett honom mersmak, och Japonismen skulle komma att fortsätta influera hans måleri.
Året efter han sagt upp sig från Porslinsfabriken återvände han till Paris för att studera på Académie Colarossi. Under resan blev han även studerade under konstnären Paul Gauguin som kom att få stor betydelse för Osslunds teknik och stil. Gauguin kom att lära Osslund tekniken att måla på smörpapper som ibland klistrades ihop på större pappskivor där skarvarna målades över med tjocka lager oljefärg, en teknik Osslund gärna ägnade sig åt under sin karriär. Stilmässigt kom Gauguin även att influera Osslund som mer och mer gick över till att måla motiv präglade av tydliga färgfält i starka kulörer. Men motiven Osslund föredrog kom alltid tillbaka till uppväxten med närheten till den norrländska naturen.
Väl tillbaka i Sverige började Helmer Osslunds karaktäristiska stil att verkligen sätta sig. Med influenser från både Japonismen och Paul Gauguin återvände han ofta till Norrland för att måla spegelblanka sjöar, vackra berg och djupa skogar med en färgsprakande palett. Han började även ställa ut sina målningar flitigt även om reaktionerna inte alltid var uppskattad av publiken.
Poster med Helmer Osslunds målning Hösten från 1907.
Emil A. Mattons villa revs 1979, men målningarna räddades som tur var. Hösten finns idag i Nationalmuseums samlingar medan de tre övriga är i privat ägo.
Även om Osslunds verk ofta ställdes ut på utställningar runt om Sverige var hans konstnärskap länge förbisett. Målningarna sålde dåligt och hans ekonomi bekymrade honom ofta. Uppskattningen för Osslunds måleri började inte visas förrän under hans sista år i livet, när både ålderdom och sjukdom hade slagit till. Idag, över hundra år efter att han målade Hösten har hans känsla för att fånga den svenska naturen gett honom en plats bland Sveriges främsta landskapsskildrare.
Text:
Nationalmuseum Shop
Bildmaterial:
Nationalmuseums arkiv
Nationalmuseum Shop