Fyra folkkära formgivare från Gustavsberg av Oliwia Arwin, Nationalmuseum

Postermotiv i shopen- Fyra formgivare från Gustavsberg

Gustavsbergs Porslinsmuseum är en del av Nationalmuseum. Museets historia är nära sammanflätad med porslinsfabriken och är beläget mitt i de vackra hamnkvarteren i Gustavsberg. 

Vi tittar lite närmare på fem av shopens postermotiv med svartvita fotografier från Gustavsbergs porslinsfabrik och formgivarna bakom motiven.

-------------

Wilhelm Kåge

Wilhelm Kåge (1889-1960) född som Algot Wilhelm Nilsson, var yngst i en syskonskara på sju barn. Familjen Nilsson hade det gott ställt då fadern var grosshandlare och modern arbetade som syslöjdslärarinna. När den äldste brodern påbörjade sin karriär inom skådespeleriet valde han att byta efternamn från Nilsson till Kåge. Efternamnet var hämtat från modern Kristinas hemby Kågeröd i Skåne. Syskonen kommer att följa hans exempel och antog samma efternamn.  

Wilhelm Kåges konstnärliga bana började redan som tolvåring, när han erbjöd sig att måla en trevligare skylt åt ett slakteri. Efter att som ung, ha arbetat några år inom affischmåleriet väljer Kåge att söka in till Tekniska Skolan, idag känt som konstfack. Han kommer dock att lämna utbildningen efter bara ett år för att senare börja studera Valands konsthögskola i Göteborg istället.   
Det var först när Kåges affischer publicerades i Svenska Slöjdföreningens Tidskrift som Elsa Gullberg fick upp ögonen för hans arbete. Gullberg drev Slöjdföreningens förmedlingsbyrå mellan konstnärer och industrin och det var på hennes rekommendation som Kåge fick in en fot på Gustavsbergs Porslinsfabrik. Det blev en början på en 43 år lång karriär där han kom att sätta stor prägel på svensk formgivning. Kåge var även en av initiativtagarna till den berömda G-studion. En ateljé-verksamhet som verkade i symbios med porslinsfabriken där konstnärer kunde arbeta fritt utan krav på massproduktion. 

Vid porslinsfabriken formgav Kåge en mängd vackra och funktionella föremål, med ambitionen att skapa vackrare vardagsvara där god design för alla var grundprincipen. Ett exempel på vackrare vardagsvara ser vi på det svartvita motivet där man kan urskilja Kåges händer lyfta upp ett av sina porslinsföremål mot ljuset.  Föremålet tillhör serien Cintra som formgavs av Kåge vid Porslinfabriken. Skålen är ett av Kåges många verk som förenar konstnärlig känsla med bruksvärde. 

 

Berndt Friberg

 

Berndt Friberg (1899– 1981) var en driftig ung man som redan i tonåren tog upp arbete som hantlangare vid Höganäsbolaget. Där assisterade han keramikern Carl Milles med olika uppgifter. Så småningom blev han själv anställd som keramiker vid bolaget. 

1920- och 30-talen var en händelserik period för Friberg. Under dessa år arbetade han vid flera svenska fabriker och samlade på sig olika kunskaper inom keramikens hantverk. År 1934 fick Gustavsbergs Porslinsfabrik upp ögonen för honom, och han erbjöds anställning av Wilhelm Kåge. Vid det laget hade Friberg utvecklats till en skicklig keramiker. Han var speciellt känt för sin förmåga att dreja mycket små föremål – något som många keramiker finner utmanande. På det svartvita motivet ser vi Fribergs leriga händer dreja en av hans ikoniska miniatyrvaser. En process som kräver hög precision och tålamod.  
Utöver sina delikata föremål så var Friberg känd för sin tekniska skicklighet med glasyrer, särskilt den så kallade harpälsglasyren. Den här teknik ger glasyren en yta med tunna, oregelbundna streck som påminner om pälsen på en hare – därav namnet. Harpälsglasyr skapar även en vacker lyster som förstärker föremålets uttryck. 

Fribergs formspråk är enkelt att identifiera. Vid porslinfabriken skapade han flera abstrakta föremål där han lekte med olika sfäriska former som gärna bryts av med raka snitt med mindre öppningar. Friberg arbetade vid Gustavsbergs Porslinfabrik resterande del av sitt liv och hans föremål eftertraktas är än idag bland porslinssamlare. 

Stig Lindberg  

 

Stig Lindberg (1916– 1982) föddes i Umeå, till en syskonskara om fem barn. Hans far Helof arbetade som yrkesmilitär, och modern Lydia som lärarinna.  
Efter att ha tagit studenten i Umeå sökte Lindberg sig till Tekniska skolan i Stockholm idag är känt som Konstfack. Där studerade han teckningslära. 
Efter två år tid vid utbildningen valde Lindberg att kontakta Gustavsbergs Porslinsfabrik. Han ville lära sig mer om keramik och beslutade sig för att söka en sommartjänst vid fabriken som vid den här tiden gick igenom en tuff period med dalande försäljningssiffror. Lindberg valde dock att imponerade på direktören med de kaxiga orden "Om ni anställer mig, ska jag se till att det blir jobb för fabriken".  Han kommer att bli provanställd som assistent och under sina två sommarmånader lyckades Linberg att lämna ett starkt intryck på fabrikens konstnärlige ledare, Wilhelm Kåge. Efter att det två månaderna passerat blev han erbjuden en plats som elev under Kåge. 

Det blev snabbt tydligt att Lindberg hade en exceptionellt kreativ bredd, med ett färgglatt formspråk där surrealistiska inslag kunde förekomma. Han skapade allt från illustrationer, textilier, konstgods, serviser och reliefer under sina år vid fabriken och kommer han att formge en mängd folkkära produkter. Exempelvis serviserna Prunus med sina prunkande plommon, den multifunktionella Spisa Ribb med sina distinkta ränder, och inte minst Berså med sina gröna, ikoniska blad. Berså blev en av Lindbergs mest populära serviser, och tillverkas än idag.  
På den svartvita affischen kan vi se en funderande Stig Linberg med pipan vilandes mot pannan, prydd i fluga och arbetsrock. Framför honom ser vi en stor drejad urna med ett surrealistiskt ristat motiv föreställande en figur med randiga horn i typisk stil för Lindberg. Så småningom tog Lindberg över rollen som konstnärlig ledare efter Wilhelm Kåge. Under 1950-talet knöt han flera unga, lovande keramiker till G-studion. En av dem lovande keramikerna var den folkkära Lisa Larson. 

 

Lisa Larson

 
Lisa Alhage föddes i Härlunda i Småland, men växte upp i Killeberg i norra Skåne. Alhage tillbringade mycket tid på farföräldrarnas gård, och det var i den lantliga miljön som hon började snida träfigurer i vedboden likt Emil i Lönneberga. En sommargäst fick upp ögonen för de varsamt snidade figurerna och uppmuntrade henne att söka till Slöjdföreningens skola i Göteborg – idag känt som Högskolan för design och konsthantverk, Valand. 

Under studietiden träffade Lisa sin blivande make, Gunnar Larson och tog sedligenigt hans efternamn.  
1954 debuterade Lisa Larson med en separatutställning på Röhsska museet i Göteborg. Där fångade hon uppmärksamheten hos Stig Lindberg som vid den här tiden var konstnärlig ledare vid porslinsfabriken i Gustavsberg. Han blev imponerad av hennes formspråk och erbjöd henne ett års praktik vid fabriken, utan krav på serieproduktion. Något hon först var tveksam till, men ändå tackade ja till i slutändan. Praktiken blev starten på en lång karriär. 

Under sina år vid fabriken formgav Larson en rad ikoniska föremål. Hon blev särskilt populär för sina figuriner i stengods, ofta föreställande människor och djur i varm, humoristisk stil. På det svartvita fotografiet ser vi en leende, ung Lisa Larson iklätt randigt förkläde, med en nyfiken katt på axeln. Framför henne står stengodsfigurinerna ¨Lilla Zoo, katt! ¨prydligt uppradade. Katterna är utformade i Larsons typiska grova, ristade stil. 

Hennes figuriner blev inte bara älskade i Sverige, utan slog även internationellt – särskilt i Tyskland och Japan. Än idag reser turister till Gustavsbergs porslinsmuseum för att se hennes verk. 

 Text:

Oliwia Arwin

Nationalmuseum

 

Tillbaka till blogg