Konstnären Isaac Grünewald (1889–1946) är en av den svenska modernismens ledargestalter. Redan under sin egen samtid var han en välkänd och omdiskuterad kulturpersonlighet. Nationalmuseum ansvarar för Statens porträttsamling som nyligen har kompletterats med en fantastisk gåva - konstnärens expressiva självporträtt från 1915.
OM KONSTNÄREN
Isaac Grünewald kom från en fattig judisk familj med rötter i östra Europa och växte upp under mycket enkla förhållanden på Södermalm i Stockholm. Hans konstnärliga begåvning visade sig tidigt och år 1905, endast 17 år gammal, började han som elev vid Konstnärsförbundets skola. Det var under den här perioden som konstnärsgruppen De unga bildades, som Grünewald kom att bli en del av. Gruppen bestod av manliga konstnärskamrater som ville stå för det nya konstuttrycket och trotsa den äldre generationen av konstnärer, som utgjorde flera av deras lärare. Efter tre år på målarskolan fortsatte han studera, men den här gången i Paris på den franska modernisten Henri Matisses akademi.
Under ledning av Matisse fick runt 40 svenska konstnärselever fördjupa sin utbildning, och det var under åren i Paris (1908–11) som Grünewald lärde sig måla i en fauvistisk stil. Stilen kännetecknas av ett expressivt och ytmässigt måleri med en rik palett och hela färgytor som kontrasterades mot varandra. Bland konstnärskamraterna på Académie Matisse träffade Grünewald Sigrid Hjertén, som kom att bli både hans kollega och hans under åren 1911–1937. Det karismatiska och modemedvetna konstnärsparet iscensatte sig själva i det offentliga livet likt nutida celebriteter och kändispar.
Som en vältalig och stridbar personlighet med judiska rötter fick Grünewald motta skoningslös kritik i både ord och bild, som inte sällan var öppet antisemitisk.
I och med modernismens genombrott på 1920-talet och hans stora succé som scenograf för Kungliga teatern blev Grünewald en framgångsrik och efterfrågad konstnär och så småningom även professor vid Konsthögskolan.
Konstnärens Självporträtt från 1915. Foto: Anna Danielsson/Nationalmuseum.
SJÄLVPORTRÄTTET FRÅN 1915
Isaac Grünewald målade ett flertal självporträtt under sin karriär, och genom dem kan vi följa hans konstnärliga utveckling. Grünewalds mest djärva och expressiva självporträtt tillkom år 1915 och föreställer konstnären i profil. Verket målades samma år som konstnären nådde sitt internationella genombrott med en grupputställning på Herwarth Waldens legendariska galleri Der Sturm i Berlin.
Självporträttets främsta uttrycksmedel är de oblandade och intensiva färgerna och komplementärkontraster. Men det är inte bara de starka kulörerna som sticker ut, utan hur Grünewald har valt att framställa sig själv väcker både frågor och intresse.
Konstnären har målat sig själv i profil med böjd näsa, ett vidöppet öga med långa ögonfransar och en sensuellt öppen och rödmålad mun. Det turkosa feminiserade ansiktet ramas in av det svarta ögonbrynets elegant böjda linje och det mörkblåa hårets dekorativa lockar. Handens expressiva gest, som nästan liknar en marionetts, bidrar till självporträttets teatrala uttryck. Målningen är en reflektion över självporträttet som genre i en korsning mellan självreflektion och själviscensättning, konstnärens inre självbild och andras projiceringar.
Verket kan tolkas som en kommentar på den nedsättande bilden av konstnären som lanserades i den samtida skämtpressen. I antisemitiska karikatyrer fick Grünewald representera ”det andra” och han framställdes ofta med överdriven kroknäsa och feminiserad. Genom att han medvetet använde sig av just dessa drag i sitt eget självporträtt tematiserade Grünewald det egna utanförskapet och vände det till sitt eget självvalda uttrycksmedel.
Poster med Grünewalds självporträtt från Nationalmuseum shop. Bild: Amanda Wendelius Nyström/Nationalmuseum
DEN SVENSKA MODERNISMEN
Tillsammans med sina konstnärskamrater, först i gruppen De unga, och senare De åtta, som förutom Grünewald själv bestod av konstnärer som bland annat Nils von Dardel, Einar Jolin, Leander Engström och Sigrid Hjertén arrangerade Grünewald tre skandalomsusade utställningar i Hallins konsthandel.
Utställningarna introducerade den nya stilen, expressionismen och dess frigörelse av färg och form, för en svensk publik. Under dessa tidiga år, var både kritikerkåren och publiken tämligen oförstående för den nya stilen och Grünewald sig an rollen som modernismens särskilda talesman. En roll som gjorde honom till den främsta måltavlan för 1910-talets Nationalromantiska reaktion mot den nya parisinspirerade och "osvenska konsten."
Med tiden kom konstnären dock att uppnå succé med sitt måleri. 1937 gifte Grünewald om sig med konstnären Märta Grundell. 1942 öppnade han Grünewalds målarskola vilken han drev fram till sin död i sin gamla ateljé vid Slussen i Stockholm. I maj 1946 omkom makarna Isaac och Märta Grünewald i en flygolycka i närheten av Oslo.
Text:
Carina Rech
Intendent, 1800-talets bildkonst
Nationalmuseum