Vi levererar till hela Sverige | Frakt 69kr | Fraktfritt vid upphämtning i vår butik

Carl Larsson – Populära barnporträtt i samlingarna


Målningen matts larsson av carl larsson från nationalmuseum
”Att måla porträtter var det fasansfullaste jag visste, och jag kände mig liksom på väg till en stupstock. Jag är nämligen så rädd för vad folk skall tycka”
Citat från Carl Larssons självbiografi "Jag", postumt publicerad 1931
 

Så beskrev den svenska konstnären Carl Larsson (1853–1919) sin egen känsla inför att måla porträtt. Att han personligen tyckte att konstformen inte var en helt oproblematisk genre är dock sällan det första vi som betraktare ser i hans porträtt idag, som har blivit riktiga klassiker inom svenskt måleri. Trots sin uttryckta rädsla inför vad beställaren eller den avbildade personen skulle tycka om resultatet så ägnade konstnären sig i hög grad till just porträttmåleri. Ofta kan vi se personer i porträtten som stod honom själv nära -familjemedlemmar och vänner men även en hel del beställningsporträtt av samtidens kulturpersonligheter, men många av hans mest älskade porträtt är ändå de föreställande barn.

Carl Larsson tyckte mycket om barn och de får ofta en central roll i hans konst. Detta låg även väldigt rätt i tiden i de borgerliga miljöerna under 1900-talets början. Det var under den här tiden som tanken om barnens värde, där varje barn är unikt och värdefullt började formas. Barndomen började även ses som en separat del av livet, med andra behov än vuxenlivet och kunde nu ges utrymme för lek och fantasi. Detta kan vi se i Carl Larssons barnporträtt där personerna ofta avbildats naturligt under olika aktiviteter där deras egna personligheter får komma fram.

 Bricka med målningen Matts Larsson av Carl Larsson

Bricka med porträttet av Matts Larsson

Ett av konstnärens populära verk från Nationalmuseums samlingar är porträttet av Matts Larsson från 1911. Att porträttet sticker ut från många av hans andra porträtt har nog bland annat med det rena pappret som utgör porträttets bakgrund att göra. Blicken dras direkt till pojken med sina rosiga kinder, klädd i varma vinterkläder med stickad tröja och mössa. Den röda kulören i pojkens kläder skapar en stark kontrast mot akvarellpappret och drar betraktarens blick till pojken. Tillskillnad från flera av hans andra barnporträtt, exempelvis porträttet av Casimir Lauren (även kallad Murre) som framställs på en gunghäst i sin borgerliga miljö med vackra möblemang i bakgrunden har den här målningen bara ett fokus. Personen som avbildats.

Vykort med målningen Murre av Carl Larsson

 Vykort som föreställer porträttet av Casimir Lauren, även kallad Murre

Akvarellen som föreställer Matts Larsson målades av konstnären som en försenad lysningspresent till pojkens föräldrar Yngve Larsson och Elin Bonnier. Vi kan se att konstnären skrivit i blyerts ”Matts Larsson. Till hans mamma och pappa, av en annan C. Larsson” på pappret. Pojkens morfar var den för samtiden välkända förläggaren Karl Otto Bonnier (1856–1941) som arbetade med författare som August Strindberg, Selma Lagerlöf, Gustav Fröding, Verner von Heidenstam och Hjalmar Söderberg. Bonnier var även Carl Larssons förläggare och till konstnärens 60-årsdag 1913 gav Bonniers ut boken Andras barn med 32 barnporträtt av Carl Larsson återgivna i färg. Ett av porträtten som lyftes i boken var just akvarellen föreställande Matts Larsson.

Men även om konstnären målat många barn var favoritmodellerna ändå hans egna barn. Carl och Karin Larsson fick tillsammans åtta barn och de förekommer ofta i hans målningar från deras hem i Sundborn. Några exempel är flera av motiven ur samlingen Ur ett hem där vi bland annat kan se dottern Brita på sin spark i snön, Lisbeth som metar och äldsta dottern Suzanne som vattnar blommor i deras familjehem.

Poster med Brita som åker spark av Carl Larsson

 Affisch som föreställer målningen Gården & brygghuset med konstnärens dotter Brita som åker spark

Vill du fördjupa dig mer i konstnären Carl Larsson rekommenderar vi boken från serien De stora mästarna.

Boken om Carl Larsson från Nationalmuseum

 

Text:

Amanda Wendelius Nyström

Nationalmuseum