Pierre Bonnard (1867–1947) var en av sin tids viktigaste och mest berömda franska konstnärer. Bonnard ansågs gå sin egen väg i sitt skapande och hänförde åskådare världen över med sina färgsprakande verk.
Under en tid av stora förändringar inom samhället och konsten började Pierre Bonnard studera juridik. Han övertalade dock sin far att låta honom byta karriär efter att ha blivit framgångsrik inom affischmåleriet, där han skildrade det moderna Paris i slutet av 1800-talet.
Efter att ha bytt riktning och börjat fokusera mer på sitt konstnärskap började Bonnard studera vid konsthögskolan Académie Julian i Paris. Under sina studier mötte Bonnard flera framgångsrika konstnärer, bland annat Édouard Vuillard, Maurice Denis och Paul Sérusier. Tillsammans bildade de gruppen Les Nabis, inspirerad av Paul Gauguins och Émile Bernards teknik, syntetismen. Inom syntetismen låg fokus på att måla ur minnet, till skillnad från impressionismen, där konstnärerna strävade efter att fånga det omedelbara intrycket av sin omgivning. Bonnard kom att praktisera syntetismen i sina verk, en teknik som bidrog till den drömlika kvalitet vi ofta möter i hans målningar.
Vykort med välkända målningar av Pierre Bonnard
Bonnard såg drömmandet som en väsentlig del av sitt konstnärskap. Enligt honom själv använde han det poetiska drömmandet för att frigöra sin kreativitet och upphäva det logiska tänkandet. Ett exempel på Bonnards drömlika skapande ser vi i verket Le Soleil Couchant, där två kvinnor spelar krocket i en trädgård dränkt i solens sista strålar. Vid en första anblick kan Bonnards måleri verka okomplicerat, men låt er inte distraheras av de rika färgerna. Betraktar man hans verk en längre stund framträder nya objekt ur hans dynamiska penseldrag. I Le Soleil Couchant kan man vid en närmare betraktelse urskilja två orangeklädda figurer i bakgrunden—en detalj som lätt kan gå obemärkt förbi.
År 1893 mötte Pierre Bonnard konstnären Marthe de Méligny, och de blev snabbt ett par. De kom att tillbringa hela sina liv tillsammans, trots motgångarna i deras relation. Det skulle dock dröja ungefär 30 år innan de officiellt gifte sig.
Affisch med Bonnards målning "Nu dans un intérieur"
Marthe var en enorm inspirationskälla för Bonnard och utan tvekan en av de viktigaste kvinnorna i hans liv. Hon poserade ofta som modell och är en återkommande gestalt i hans måleri. I verket Nu dans un intérieur skymtar vi konturen av vad vi kan anta är Marthes spegelbild. Där ser vi henne lättsamt justera sitt hår i ett rum fyllt av färgstarka kontraster. I spegeln avtecknar sig även en blomsterklädd matta i cerise och röda toner samt ett litet bord med rödklädda ben. Den ockragula väggen pryds av rosa blommor, liknande dem på mattan. Verket visar Bonnards skicklighet i att skapa djup genom färgkontraster. Kombinationen av ljusblått, rött och ockragult för tankarna till den franska Rivieran, där Bonnard och Marthe tillbringade större delen av sina liv.
Marthe var en tillbakadragen person som led av psykisk ohälsa. Många menade att Bonnard drog sig undan på grund av henne, men i själva verket var han själv en ganska skygg person. Han kunde exempelvis klä ut sig till trädgårdsmästare när han fick oväntat besök och ursäkta sig med att konstnären tyvärr inte var hemma för tillfället.
Poster av målningen "Intérieur clair"
I verket Intérieur clair ser vi en vilande kvinna i en korgstol som stillsamt blickande ut mot betraktaren. Bakom henne skymtar resterna av en avslutad måltid, där ingen brådska att plocka undan verkar finnas. Bonnards skicklighet märks även i hans avskärningar och ovanliga kompositioner. Hans målningar fångar vardagen på ett sätt som liknar att se genom ett flyktigt ögonblick. Ju längre man betraktar hans verk, desto fler frågor väcks och en mystisk känsla smyger sig på.
Bonnard målade främst ur minnet. Hans process började med skisser, följt av lager på lager av färg, där målningarna gradvis tog form. Målningarna blev inte alltid helt färdiga- ibland klev Bonnard in på gallerier där hans målningar ställdes ut med pensel och färg i hand, för att lägga till några penseldrag där han tyckte att något saknades.
Bonnards dynamiska måleri var en stor inspirationskälla för många, särskilt för konstnärsgruppen Göteborgskoloristerna. Likt Bonnard strävade de efter att fånga en drömlik känsla snarare än en exakt avbildning av verkligheten.
Vill du läsa mer om Pierre Bonnards liv, konstnärskap och Göteborgskoloristerna rekommenderar vi boken Bonnard och Norden.
Text:
Oliwia Arwin
Nationalmuseum
_________________
Källor : Publikation Bonnard & Norden